Familjemedlemmar till journalisterna grät efter beskedet om att de inte skulle friges men Wa Lone var ändå hoppfull.

– Jag tror på demokrati. Jag tror också att vi kommer bli släppta tack vare yttrandefriheten, sa Wa Lone till AFP.

Förra onsdagens rättegångsförhandling i Rangoons tingshus blev den trettonde i en lång rad förhandlingar som hållits sedan journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo arresterades i december förra året.  De över 100 dagar som journalisterna nu spenderat i det ökända fängelset Insein har påverkat deras hälsa och Kyaw Soe Oo behandlas av ett läkarteam på plats i rättssalen. Pan Ei Mon, Wa Lones fru som är gravid med deras första barn, förser honom med mat medan försvarsadvokaterna återigen begär att rättegången ogiltigförklaras på grund av bristande bevisföring.

Jag träffade Wa Lone första gången i ett tehus i Yangon för flera år sedan. Wa Lone är ett smeknamn som betyder fullmåne på burmesiska, ”eftersom mitt ansikte är så runt”, brukar Wa Lone säga och skratta hjärtligt. Utöver ett gemensamt intresse för politik, brann vi båda för utbildning och litteratur och inom kort hade vi grundat en bok- och författarklubb i Rangoon med fokus på den litteratur som under årtionden varit förbjuden i Burma. Det är talande att det är just ett skrivbord Wa Lone saknar mest i sin fängelsecell.

Wa Lone växte upp på landsbygden i byn Kin Pyit, norr om Mandalay och flyttade, som så många andra unga, till Rangoon med sin bror för att söka arbete. Han hade länge velat bli reporter och jobbade upp sig från mindre lokala nyhetsredaktioner till den engelskspråkiga Myanmar Times, och slutligen internationella Reuters.  Hans stora intresse för konfliktrapportering fick honom att tacka nej till mer bekväma posteringar i parlamentets presskår för att istället täcka konflikter mellan militären och etniska arméer runtom i landet.

Inte sällan ringde han upp på skakiga telefonlinjer efter att ha spenderat dagar, ibland veckor tillsammans med etniska arméer, besökt gruvor i konfliktområden eller undersökt korruptionsskandaler.  Det var Wa Lone, och kollegan Kyaw Soe Oo som först uppmärksammade militärens övergrepp på rohingyamuslimer och det var genom deras grävande journalistik som massgraven i byn Inn Din uppdagades. Under flera månader följde journalisterna flyktingströmmar från Rakhine till Bangladesh och var tidigt ute med att varna för en humanitär katastrof.

Under 2016 och med upptrappning under hösten 2017 började säkerhetstjänsten att trakassera burmesiska journalister som rapporterade från konfliktområden. Telefonsamtal mitt i natten, hot som framfördes till familjemedlemmar och knackningar på dörrar skedde kontinuerligt. Den Pulitzer-vinnande journalisten Esther Htusan flydde landet i november 2017 efter att ha fått ta emot dödshot för sin rapportering för nyhetsbyrån AP om militärens operationer i Rakhine, samt efter kritiska artiklar om hur Aung San Suu Kyi hanterat krisen.

Arresteringen av journalisterna den 12:e december var välplanerad. Två polismän tidigare stationerade i Rakhine begärde ett möte på en restaurang i en förort norr om Rangoon. Polismännen överlämnade information i ett kuvert och kort därefter stormade säkerhetsstyrkor restaurangen. Enligt Wa Lones fru hann journalisterna inte titta på dokumenten innan de blev arresterade. Åtalet, som gäller olagligt innehav av säkerhetsstämplad information i syfte att delge tredje part, i detta fall Reuters, kan ge upp till 14 års fängelse. Under rättegångsförhandlingarna har åklagaren hittills kallat 17 vittnen som i flera fall inkommit med motsägelsefulla vittnesmål.

Reuters nyhetsbyrå har fört en framgångsrik kampanj för att fria sina journalister. Nyligen utsåg PEN America Wa Lone och Kyaw Soe Oo till årets PEN/Barbey Freedom to Write – pristagare och flera världsledare, såsom Bill Clinton, har krävt att de släpps fria. Förra veckan anslöt sig den internationellt kända rättighetsadvokaten Amal Clooney till försvarsadvokaternas team.

Rykten florerar i Rangoon att de internationella påtryckningarna gjort rättegången besvärlig för landets ledande aktörer och att de mer täta rättegångsförhandlingarna indikerar att ett domslut är nära förestående. Journalisternas familjer är hoppfulla, men realistiska. Rättegångar i Burma är vanligtvis utdragna och nyckfulla. Korruptionen är utbredd och internationella påtryckningar ibland mer skadliga än hjälpsamma.

Efter rättegångsförhandlingen utbrister Wa Lone iförd handfängsel och bruna fångkläder:

– De styrande kan arrestera oss, slösa vår tid i domstolen och hindra oss från att rapportera nyheter. Men vi, journalister, kommer att finna sanningen även om de fortsätter att skicka oss i fängelse.

Sarah Schulman

Link: https://www.omvarlden.se/Opinion/kronikor1/reuters-journalisterna-ska-stallas-infor-ratta–sarah-schulman-skriver-som-sin-fangslade-van/

Published by Omvärlden, april 2018.