Freelance Journalist & Researcher

Analys

Myanmar slår ifrån sig anklagelser om folkmord

Folkmordsanklagelse kan föra Myanmar närmare Kina

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Den internationella kritiken mot Aung San Suu Kyi för att hon inte har reagerat mot den myanmariska militärens utrensningsoperationer i delstaten Rakhine har fått förnyad kraft i och med en nyligen offentliggjord FN-rapport. Rapporten utpekar överbefälhavaren general Min Aung Hlaing som särskilt ansvarig och kräver att han ställs till svars inför Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Suu Kyi har också kritiserats för att hon inte tagit ställning i flera pressfrihetsmål, senast efter den dom som föll mot två Reutersjournalister. Myanmar riskerar att hamna helt i händerna på Kina, skriver Myanmarkännaren Sarah Schulman, associerad medarbetare vid UI:s Asienprogram.

Myanmar (Burma) står inför den mest komplexa och utmanande övergångsperioden i landets moderna historia. Så beskrev Aung San Suu Kyi, Myanmars statskansler och mottagare av Nobels fredspris, nyligen situationen på en konferens i Singapore.  Att den liberaliseringsprocess som påbörjades 2011 under den dåvarande militärregimen och som ledde fram till det historiska valet 2015 har stött på flera allvarliga hinder är det få som ifrågasätter. Däremot skiljer sig Aung San Suu Kyis och det internationella samfundets problemformulering och slutsatser markant åt.

Den 27 augusti offentliggjorde FN:s oberoende granskningskommission delar av sin omfattande rapport i vilken man fastslog att Myanmars högsta militära ledning, inklusive överbefälhavaren general Min Aung Hlaing, bör ställas inför rätta för möjligt folkmord i delstaten Rakhine och för människorättsbrott mot civila i delstaterna Kachin och Shan. Kommittén uppmanade Myanmar att lämna ut general Min Aung Hlaing till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag för att stå till svars för de systematiska utrensningsoperationer som kostat livet för tiotusentals rohingyer, en etnisk minoritetsgrupp, och fått över 700 000 människor att fly till Bangladesh. FN:s rapport refererade specifikt till general Min Aung Hlaings Facebook-uppdateringar för att bevisa att högsta ledningen i den myanmariska militären, Tatmadaw, sanktionerat övergreppen mot rohingya-muslimer.

myanmargeneral
Myanmars överbefälhavare general Min Aung Hlaing. Foto: Ryska försvarsdepartementet/Creative Commons

I rapporten utpekades också Aung San Suu Kyi som medansvarig för att hon i sin roll som de facto statsöverhuvud och med ett starkt moraliskt inflytande misslyckats med att skydda den egna civilbefolkningen. Tvärtemot fann rapporten att civila myanmariska myndigheter bidragit till att sprida falsk information, försvara militärens övergrepp och hindra oberoende utredningar, däribland FN:s egna delegationer, från att resa in i Rakhine.

Myanmars FN-ambassadör, Hau Do Suan, besvarade kritiken i FN:s säkerhetsråd med att liksom tidigare beskriva militärens operationer som ”logiska” och proportionerliga till de attacker mot polis- och militärposteringar som utfördes av den muslimska terroristgruppen Arakan Rohingya Salvation Army (Arsa) i Rakhine i augusti 2017. Myanmars utrikesdepartement, som vägrat att samarbeta med granskningskommissionen, tog direkt avstånd från FN-rapporten och förklarade i ett uttalande att den kommer att ”underblåsa mer konflikter”.

Aung San Suu Kyi, som även i år tackat nej till att delta i FN:s generalförsamling, har konsekvent försvarat militärens insatser i Rakhine och kritiserat det internationella samfundet för en ensidig kritik. Något förvånande medgav hon dock under ett panelsamtal på World Economic Forum i Hanoi den 13 september att ”situationen i efterhand kanske kunde hanterats bättre”, men att man för att säkerställa en långvarig säkerhet och stabilitet måste vara ”rättvis mot alla sidor”.

rohingaflykt
Rohingyer på flykt vid Bangladesh gräns mot Myanmar, september 2017.  Foto: Sk Hasan Ali/Shutterstock

Att general Min Aung Hlaing skulle lämnas ut till ICC i enlighet med FN-rapportens rekommendationer är dock mycket osannolikt. Myanmar har inte ratificerat brottmålsdomstolens Romstadga och Aung San Suu Kyi har varit tydlig med att militären har en viktig roll att spela också framöver, även om hon fortsatt uttryckt en önskan om att revidera den nuvarande konstitutionen som idag säkerställer att 25 procent av parlamentet utgörs av militärer. Intressant nog meddelade ICC nyligen att domstolen har mandat för att undersöka brott mot mänskligheten gällande tvångsdeportationen av rohingyer eftersom delar av brottet ägt rum i grannlandet Bangladesh, ett land som undertecknat Romstadgan och därför är skyldigt att bistå ICC.

Samma dag som FN-rapporten släpptes meddelade amerikanska Facebook att man stängt ner 18 myanmariska militärers konton, däribland general Min Aung Hlaings, samt flera välbesökta Facebooksidor, inklusive ett av militärens största TV-nätverk och tidningen Myanmar Daily Star. Sammantaget följdes kontona av 12 miljoner användare.

Facebook motiverade nedstängningen med att dssa sidor medverkat till att sprida religiöst och etniskt-motiverat hat, något plattformen kritiserats hårt för både av FN och flera lokala organisationer. Före 2011 hade få myanmarier tillgång till internet. Idag använder minst 18 miljoner av Myanmars 53 miljoner invånare regelbundet Facebook, och betydligt fler använder Facebook än Google. Den myanmaiska militären har strategiskt byggt upp sin närvaro på sociala medier för att vinna folkopinionens stöd. Eftersom det har spekulerats i att general Min Aung Hlaing nyttjat sin Facebooksida som valplattform inför presidentvalet 2020 måste Facebooks förbud irritera men också försvåra generalens mobilisering.

Facebooks besked ledde till att rykten började florera i huvudstaden Naypyidaw om att Aung San Suu Kyis parti Nationella förbundet för demokrati (NLD) eventuellt påverkat Facebooks beslut. President Win Myint, som tillhör NLD, lät via sin talesman omedelbart förneka all inblandning.

myanmarmobil
18 av Myanmars 53 miljoner invånare använder Facebook. Foto: Shutterstock

En annan fråga där Aung San Suu Kyi och det internationella samfundet är oense rör situationen för yttrande- och pressfrihet i Myanmar. Enligt organisationen Reportrar utan gränser åtalades 20 myanmariska journalister bara under 2017, flera under den kontroversiella lagparagrafen 66(d) i telekommunikationslagen från 2013.

I augusti i år föll domen i ett uppmärksammat mål mot två Reuters journalister. Wa Lone, 32, och Kyaw Soe Oo, 27, fick sju års fängelse vardera för innehav av säkerhetsklassificerad information, trots att en myanmarisk poliskapten vittnat om att hans överordnade planterat bevisen i syfte att sätta dit de två journalisterna. Poliskapten Moe Yan Naing dömdes kort därefter för disciplinbrott och fick ett års fängelse. Utöver detta vittnesmål har den utdragna rättsprocessen varit farsartad. Flera av åklagarens vittnen har uppgett motstridiga uppgifter. En av poliserna som var med och arresterade journalisterna förklarade sitt ofullständiga vittnesmål med att han bränt sina anteckningar kort efter gripandet.

Reutersjournalisterna hade under hösten 2017 undersökt militärens roll i massakern på tio rohingyer i byn Inn Din och funnit, kort innan de arresterades i december 2017, övertygande bevis för att militären bar ansvaret. Nyhetsbyrån Reuters offentliggjorde därefter journalisternas grävande reportage, och efter att militären ovanligt nog utrett frågan internt lät general Min Aung Hlaing meddela på sin Facebooksida att sju militärer dömts till tio års fängelse för medverkan i massakern. Trots detta fälldes journalisterna i augusti i år för brott mot sekretesslagen Official Secrets Act, en koloniallag från 1923. I sitt utslag sa domaren Ye Lwin att journalisterna ”flera gånger försökt få tag i de hemliga dokumenten i syfte att förmedla informationen vidare till andra”.

myanmartidningsförsäljare
Tidningsförsäljare i Rangoon. Foto: Shutterstock

Domen har kritiserats starkt av internationella rättighetsorganisationer, lokala aktivister samt FN och EU. PEN America, som tidigare i år utnämnde Wa Lone och Kyaw Soe Oo till mottagare av det ansedda PEN/Barbey Freedom to Write Award, uppmanade Myanmars regering att omedelbart ge journalisterna amnesti. Tidigare i år meddelade det amerikanska finansdepartementet att USA infört sanktioner och reseförbud mot fyra myanmariska militärer, dock inte överbefälhavaren Min Aung Hlaing, samt två ökända infanteriregementen som i FN-rapporten utpekas som särskilt ansvariga för systematiska övergrepp i norra Myanmar.

Aung San Suu Kyi kommenterade domen mot Reutersjournalisterna under World Economic Forum i Hanoi med att de ”inte fängslades för att de var journalister, utan för att domstolen ansåg att de brutit mot Official Secrets Act”. Hon uppmanade till läsning av den faktiska domen som hon menade inte inskränkte yttrandefriheten. Hon sa också att de fängslade journalisterna kunde överklaga domen om de kunde visa varför domslutet var felaktigt.

Flera mindre demonstrationer har organiserats i Rangoon sedan domen föll, senast deltog ett hundratal aktivister och journalister med krav på att Wa Lone och Kyaw Soe Oo ska friges. Efter domslutet gick också sex lokala journalistiska organisationer samman i ett gemensamt uttalande riktat mot Aung San Suu Kyi i vilket de uttryckte besvikelse kring hur hon kommenterat domen. Sådana kritiska uttalanden är ovanliga och det märks bland journalister att klimatet hårdnat och självcensuren stärkts. Flera journalister har lämnat Myanmar, däribland den Pulitzervinnande journalisten Esther Htusan som flydde i november 2017 efter att ha fått ta emot dödshot för sin rapportering för nyhetsbyrån AP om militärens operationer i Rakhine samt efter kritiska artiklar om hur Aung San Suu Kyi hanterat krisen.

myanmarkina
Det finns en oro för att Myanmar kommer att bli en kinesisk marionett. Bild: Shutterstock

Internationell kritik och sanktioner har sällan varit framgångsrika i Myanmar, men om Myanmar inte svarar på FN:s rapport finns en stor risk att landet tvingas närma sig Kina ytterligare. Att balansera mot Kina var en av de viktigaste anledningarna till att militärregimen började liberalisera landet, men nu är Kina åter den politiska beskyddaren, särskilt i FN:s säkerhetsråd där Peking använt sin vetorätt för att hindra sanktioner mot Myanmar.

För Kina är Myanmar en viktig del i det enorma infrastrukturprojekt som ofta betecknas ”den nya Sidenvägen”. Kina har investerat i en djuphavshamn i Rakhine och arbetet pågår med att koppla ihop hamnen med snabbtågsräls till den kinesiska provinsen Yunnan. Det ligger därför också i Kinas intresse att regionen stabiliseras. I militära myanmariska kretsar uttrycks däremot ofta en oro för att Myanmar kommer att bli en kinesisk marionett.

Aung San Suu Kyi står också inför andra utmaningar. Ett av hennes vallöften 2015 var att hon skulle förhandla med etniska rebellgrupper och få till stånd långsiktiga fredsavtal. Hittills har tre fredskonferenser hållits, men resultaten har varit magra och flera etniska grupper har uteslutits. Samtidigt har militären skjutit fram sina positioner och bedrivit en offensiv taktik i delstaterna Kachin och Shan, vilket skapat misstro mot förhandlingarna och deras legitimitet. Eftersom en stor del av Aung San Suu Kyis legitimitet beror på fredsprocessens framgång kan det påverka hennes ställning inför valet 2020.


Sarah Schulman
Associerad medarbetare vid UI:s Asienprogram, skribent och doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet. Hennes forskning behandlar demokratiseringsprocesser, civil-militära relationer, sociala rörelser och pressfrihet i Myanmar (Burma).

Länk: https://www.utrikesmagasinet.se/analyser/2018/september/myanmar-slar-ifran-sig-anklagelser-om-folkmord/

Publicerad i Utrikesmagasinet, september 2018.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *